Lugn, jag ska inte försöka sälja min bil

- Oh shit, sa besiktningsmannen när han gick under min bil.
- Å jävlar, sa en annan förra året.
Men nu för tiden rycker jag på axlarna när jag hör sådant. För är man ägare till en Polo är man van. I tio års tid har jag haft den och en gång, en enda gång har bilen passerat Svensk bilprovnings årliga tester.

För tre år sedan kostade jag på bilen 10 000 kronor, det var också det året som den senare kom från besiktningen med ett blankt papper. Men innan jag lämnade den till bilmeken försökte jag och min bror att laga den. Resultatet var väl sådär. Efter många timmar i brorsans garage lämnade jag till slut in den. Bilmeken hann bara hissa upp bilen innan jag fick ett telefonsamtal.
- Det var ingen vacker syn, sa bilmeken.

Men nu har jag besiktat den. Nästan. Naturligtvis blir det ett besök till hos bilprovningen innan det slutgiltiga beskedet kommer. Men att bara åka dit två gånger i år känns som en seger. Allt ska vara lagat och den här gången gick det bara på 3 000 kronor.

Känns ändå skönt att veta att min Polo som jag har någon sorts hatkärlek till kommer rulla till Dunteberget, Kråkvilan, Sannahed med mera ännu ett år.

Till sist... Jag skriver gärna skit om min bil, min POLO, för jag tänker ändå inte att försöka sälja den. En Polo vill man inte sälja tll sin värsta fiende ens, i alla fall inte min Polo.