Motalas stolthet Piraterna, räcker helt enkelt inte till för att bli svenska mästare. De räcker inte ens till för en final. Att de vann hemma mot Lejonen är inget att skämmas för, absolut inte. Men i Gislaved har de desto mer att skämmas för. Men sett till hela säsongen har de återigen inte mycket att skämmas för egentligen. Nog pratat om skämmas hit och dit.
Visst var vi många som ropade på succé inför säsongen när Piraterna värvade stjärna efter stjärna. Men när det väl gäller sviker för många. Och vissa förare har fått chansen för många gånger. Jag har sagt det förut men säger det igen. Om Robert Kosciecha ska vara med ska det vara på reservpltas. Bättre än så är han inte. För att inte tala om hans landsman Damian Balinski. Hur många chanser fick karln egentligen? typ åtta! Nej, det håller inte på elitnivå.
Jag har berömt Stefan Andersson för sin förmåga att få med sig ett lag och att få förare att skriva på för klubben och för att göra rätt byten och toppningar. Hans entusiasm smitar av sig på hela laget och Piraterna har ett rykte om sig att vara en väl fungerande klubb. Stefan Andersson är en lagledare som jag skulle vilja ha...Om jag nu höll på med något. Men i slutspelet gjorde Andersson ett misstag. Petningen av Antonio Lindbäck. Visst, han hade kört uselt i matcherna innan men alternativet var att ta in Balinski som hade fått hur många chanser som helst. Det gör att fogarna knakar lite mellan Andersson och Lindbäck och det skulle inte förvåna mig om herr Antonio sitter där och kuckilurar på att eventuellt tacka ja från en annan klubb.
Hur som helst så är den här säsongen slut för Piraterna. Men livet går vidare...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar